Från digital bild till printfinal – så går finalen i Foto-SM till



I mitt förra inlägg berättade jag att en av mina bilder har gått till final i Foto-SM och därmed är en av tio finalbilder i kategorin Bröllop klassisk.


Vilket fortfarande känns ganska svindlande att skriva.

Men efter den första känslan av ”VA?!” kom ganska snabbt nästa fråga:


Okej. Vad händer nu då?


För jag ska erkänna att jag själv inte hade full koll på hur processen såg ut efter den första digitala bedömningen. Och det visade sig att finalen är betydligt mer omfattande än att de tio bilderna bara får ytterligare en poäng och sedan rangordnas.


Nu lämnar tävlingen det digitala formatet helt.


Nästa steg är printfinal.


Och här blir det riktigt nördigt.


Först: hur hamnar en bild överhuvudtaget i final?


Alla bilder som skickas in till Foto-SM går först igenom en digital bedömning.


Varje enskilt bidrag bedöms och poängsätts av fem domare. Sammansättningen av juryn kan skilja sig mellan kategorierna och väljs utifrån domarnas olika kompetensområden.


Det är alltså inte en ensam person som tittar på bilden och bestämmer om den är ”fin” eller inte.


Domarna bedömer bilden utifrån en rad olika kriterier:


Impact / påverkan – Vad händer när man först möter bilden? Fångar den uppmärksamheten? Finns det någonting som gör att man stannar kvar?


Berättelse – Förmedlar bilden en tydlig känsla eller historia? Förstår betraktaren vad bilden vill säga?


Kreativitet – Finns det något eget i bilden eller är det någonting man sett många gånger tidigare?


Grundbild och fototeknik – Fokus, skärpa, exponering, komposition och hur fotografen faktiskt har hanterat situationen när bilden togs.


Ljussättning – Hur används ljuset? Finns det riktning, djup och form? Leder ljuset betraktarens blick dit fotografen vill?


Komposition – Var i bildytan hamnar människorna och de andra elementen? Finns det saker som stör? Hjälper beskärningen och kompositionen till att förstärka berättelsen?


Posering och form – Om bilden är poserad: hur används kroppsspråk och form? Om den, som min bild, inte är poserad blir istället placeringen av människorna och ögonblicket fotografen valt avgörande.


Efterbearbetning – Hur väl är bilden redigerad? Här tittar domarna bland annat på högdagrar och skuggor, skärpning, hudtoner, retusch och detaljer som kanske inte är lika uppenbara för ett otränat öga.


Och slutligen bedöms förstås också om bilden faktiskt hör hemma i den kategori den skickats in till.

Det är de bilder som får högst poäng i den digitala bedömningen som går vidare till final.

Och där är alltså min bild nu.


Poängen säger mer än bara ”bra” eller ”dålig”


Foto-SM använder ett internationellt poängsystem där bilderna bedöms på en skala upp till 100 poäng.


Och nivåerna är ganska intressanta.


En bild mellan 75–79 poäng klassas som Honourable Mention. Det motsvarar professionell standard – alltså den nivå som en yrkesverksam fotograf förväntas kunna producera i sitt dagliga arbete.


Vid 80–84 poäng, Merit, börjar vi prata om någonting utöver vanlig professionell standard. Förutom att tekniken ska sitta behöver bilden prestera väl även inom exempelvis berättelse, impact eller kreativitet.


85–89, Distinction, innebär väldigt hög tävlingskvalitet.


90–99, Excellent, är fantastiskt hög tävlingskvalitet där bilden ska prestera mycket starkt inom i princip samtliga bedömningsområden.


Och 100 poäng – Supreme är den absoluta toppen. En bild där juryn inte kan hitta någon förbättringspotential.


Ingen press alltså. 😂

Men jag tycker om det här sättet att bedöma fotografi.


För även om fotografi alltid kommer innehålla en subjektiv del finns det samtidigt väldigt mycket hantverk bakom en riktigt bra bild.


En stark bild är sällan bara resultatet av en bra kamera eller ett vackert motiv.


Det är ljus. Timing. Komposition. Exponering. Färg. Efterbearbetning. Berättelse. Och fotografens förmåga att på en bråkdel av en sekund förstå vad som händer framför kameran och bestämma när bilden ska tas.


Men nu räcker det inte längre att bilden fungerar på en skärm


Det är här nästa steg blir väldigt spännande.


Finalbilderna ska nämligen inte bedömas digitalt. De ska printas.


Jag har fått instruktioner kring bland annat mått, montering och hur finalbilden ska lämnas in. Och det finns en anledning till att kraven är noggranna.


En bild på en bakbelyst skärm och samma bild på papper är två olika saker.


På skärmen skapas bilden av ljus. När den printas är det istället papperet och trycket som ska återge tonerna, färgerna, kontrasten och detaljerna.


Det som ser perfekt ut på min kalibrerade skärm behöver alltså inte automatiskt upplevas likadant på papper.


Plötsligt blir sådant som svärta, högdagrar, färgåtergivning, kontrast, detaljrikedom och hur ögat leds genom bilden ännu mer påtagligt. Och bilden ska dessutom fungera på ett bestämt fysiskt format.


Det tycker jag är otroligt spännande.


För då blir fotografiet faktiskt ett fysiskt verk, inte bara en digital fil.


Fem domare. Tio fysiska bilder.


När finalbilderna är inskickade väntar den öppna jureringen. Då bedöms varje finalbild live av fem domare.


Samma typ av kriterier används som i den digitala bedömningen, men nu står den faktiska printen framför dem.


Och därefter händer något som jag tycker är extra intressant.


Det följer nämligen en sluten jurering. Där fastställs det slutliga resultatet och bilderna kan ställas mot varandra sida vid sida. Det innebär att den bild som fått högst poäng under den öppna jureringen inte nödvändigtvis automatiskt vinner. När två bilder står bredvid varandra kan juryn bedöma att en bild med något lägre poäng ändå är den starkare bilden som helhet.


Resultatlistan kan alltså förändras.


Och det säger ganska mycket om hur svårt det faktiskt är att reducera fotografi till en siffra.

Poängen är ett verktyg för bedömningen. Till slut måste bilderna fortfarande möta varandra.


Det här är nog den delen jag ser mest fram emot


Missförstå mig rätt – jag är såklart väldigt nyfiken på slutplaceringen.


Men jag ser nästan lika mycket fram emot själva jureringen.

För det var ju egentligen därför jag skickade in bilder från början.


Jag vill höra hur människor som är väldigt skickliga på bildanalys resonerar. Vad ser de först? Vad fungerar? Vad drar ner bilden? Hur pratar de om ljuset, berättelsen, kompositionen och tekniken?


Och kanske framför allt: Ser de samma saker i bilden som jag gör?


För mig är det här en ganska fantastisk möjlighet till vidareutbildning.


Jag får inte bara veta om min bild håller en hög nivå. Jag får möjlighet att förstå varför den gör det – och vad som hade kunnat göra den ännu bättre.


Den kunskapen tar jag sedan med mig tillbaka till nästa bröllop.

Och nästa.

Och nästa.



Det är egentligen det jag tycker är allra mest värdefullt med hela tävlingen.


Så… nu ska jag tydligen lära mig allt om tävlingsprint


Jag har med andra ord lite att sätta mig in i.


Printen ska förberedas. Instruktionerna ska följas. Bilden ska skickas iväg och sedan är det faktiskt inte så mycket mer jag kan göra.


I oktober åker jag till Foto-SM och är med under finalen och den stora prisutdelningen.


Där får vi veta var min bild till slut placerar sig bland de tio finalisterna.


Jag tänker fortfarande inte riktigt börja drömma om en SM-medalj. Konkurrensen är alldeles för bra för att jag ska våga ta ut någonting i förskott.


Men jag tänker göra precis det jag ville göra när jag skickade in bilderna från början:


Titta. Lyssna. Lära mig. Och låta riktigt skickliga människor utmana min egen blick.


Sedan får vi se hur långt bilden räcker.


Och någon gång efter att allt är avgjort får jag ÄNTLIGEN visa er vilken bild vi faktiskt har pratat om hela tiden. 😂